För över 20 år sedan, när Estland just hade återfått sin frihet efter 50 år ockupation av Sovjet, köpte jag en tröja, en mössa och ett par vantar av ett par äldre tanter i en liten butik i en liten stad i Estland. Vantarna hängde med mig så gott som dagligen i många år. Mössan och tröjan är fortfarande en naturlig del av vinterkläderna, även om tröjan några år råkade hamna lite långt bak i garderoben.

Idag är de över 20 år gamla och folk frågar fortfarande om jag ”en ny mössa” på mig. Tröjan har jag aldrig varit direkt rädd om, ganska snart blev den nämligen en stalltröja. Och en har överlevt en hel drös med nyare stalltröjor i moderna material, som alla har känts tråkiga efter ett tag.

Den tröjan har lärt mig något som mina mor- och farföräldrar, tillsammans med många andra som växte upp innan dagens samhälle och dess stundtals hysteriska fokus på konsumtion framför kvalitet och hållbarhet, var väl medvetna om: Ylle är fenomenalt bra på att hålla värmen och transportera bort fukt, samtidigt som det är slitstarkt. Rör man sig mycket håller ylle en torr, står man stilla håller ylle en varm.

Denna nyupptäckta gamla insikt vill Ester dela  med sig av. Idag stickas Esters plagg av några nya gamla ”gummor” i olika åldrar i Tallinn och runt om i Estland – där handarbetet fortfarande är en naturlig del av vardagsgarderoben.

Att på detta sätt utveckla något är väldigt spännande och lärorikt. Det är oändligt många fler detaljer att ta hänsyn till än vad man kan tro, alla lika viktiga för att få till den där riktigt fina kvalitén. Det handlar om modeller och mönster, sömmar och kanter, behov och möjligheter. En detalj som sticker ut och som är svår att tröttna på är det handsydda knapparna. De är inte gjorda i ett nafs!

Bilderna är tagna på en syateljé i krokarna av Rakvere i Estland, där några kvinnor i olika åldrar har gått samman och driver egen verksamhet. Ett härligt ställe för Ester att utvecklas på.